Jag har funderat en hel del på hur gammal/ung jag är. Inte för att jag är rädd för att åldras. Jag tycker rynkor är find, det visar vem du är, vad du varit med om. Jag vill vara stark och frisk i hela mitt liv så jag kan hitta på intressanta och roliga saker de åren jag har förmånen att leva här.
När jag fyllde 40 år bestämde jag mig för att, ett år i taget (på min födelsedag) gå tillbaka ett år. Det tog rätt så lång tid innan jag stannade på en ålder som jag trivs med. Det är 32 år. Här har jag stannat under flera år och vid varje födelsedag frågar jag mig; vill jag ändra min ålder? Än så länge har jag stannat på 32 år och jag trivs utmärkt med det.
Hur påverkar det mig?
När jag stannade på 32 år som jag kallar min "mentala ålder" så påverkar det varje cell i min kropp, från topp till tå och inifrån och ut. Varje cell programmerar sig till 32 års ålder. Mentalt har det också hållit mig ung i sinnet. Gränserna man ofta har, vad man gör och inte gör i olika åldrar suddas ut. Jag har under en lång tid levt som en 32-åring (som jag tycker) och min avsikt är att fortsätta med det så länge jag önskar.
Detta påverkar också mitt beteende och tänkande, ger mig mer frihet. Jag har mer kul och är nyfiken. Tränar fysiskt för att hålla mig i fysiskt bra form, som en 32-åring. Vilket jag är!
Jag vill inte fråga någon hur gammal du är. Det låter så ålderdomligt och gammalt.
Så vilken ålder är du? Är du enligt födelseattesten (på pappret) eller vill du känna dig och vara i en annan ålder.
Kan jag så kan du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar